marmarita

Lördagen den 7 Jan 2006

  

"Mitt andra brev"

Det känns skönt att alla lärare har läst brevet nu och vet hur det ligger till, innan skolan börjar.

Jag har kontaktat alla mina lärare och mina mentorer. Jag har skickat runt detta brev och jag har fått svar. Alla är förstående och jätte hjälpsamma vilket jag är väldigt tacksam över.

Jag vet att detta inte är det vackraste eller roligaste brev jag skrivit, men det är så mitt liv ser ut nu och det har jag accepterat. Jag hade inte ens tänkt tanken att det kunde vara någon cancerform. Men, men man vet aldrig vad kroppen hittar på och vilka mutationer som skrev i de luriga cellerna.

Men jag har tagit det väldigt bra och har accepterat det. Det var självklart jobbigt den första dagen och jag tjöt i mammas famn, när jag fick reda på det. Men jag kommer inte må bättre av att fälla tårar och vara ledsen. Jag känner mig faktiskt väldigt stark och jag har en känsla av att detta kommer att gå bra. Jag vet att det inte är så många i Sverige som har denna sjukdom, men resultaten av dem som har haft det är väldigt bra. Och min behandling är bara på 8 veckor. Så det är tur att jag upptäckte det i tid.

Hodgkins sjukdom finns i 4 stadium och alla är indelade i A och B. Själv ligger jag på 2 A.. Alltså det är i början, vilket innebär en svullnad på hals och mellan lungorna. Om jag hade struntat i svullnaden och väntat ytligare några månader så skulle jag kanske ha legat på stadium 3 och kanske fått en behandling på 6 månader.

Jag frågade läkaren hur länge jag kan ha haft denna sjukdom och han sa att det kan ha börjat för ett år sedan men att jag ej märkt av det. Det har jag inte gjort heller... Alltså, jag mår jätte bra, inte gått ner i vikt eller problem med mat .m.m

"Mitt första brev" som jag har skickat runt till alla lärarna skrev jag dagen efter jag fick reda på min diagnos, dvs den 24 dec. (fin julklapp va).

Då visste jag inget, förutom att jag borde starta min behandling så fort som möjligt. Jag och Min sambo, Dori, och min mamma åkte till sjukhuset tisdagen den 27 dec, det var då jag opererades. Jag fick en port över bröstet på bröstkorgen(höger sida). Från själva silikonporten går det en slang i mitt kärl som går till hjärtat. Det är genom denna port jag ska få mina sprutor eftersom kärlen i mina armar var för dåliga. Operationen gick jätte bra och jag fick MORFIN. Haha, inte för att jag kände av något men, men, ville bara säga det.

Vi var tvungna att sova över på sjukhuset eftersom jag skulle få min första behandling dagen efter den 28 dec. Då fick jag cellgift i 4 timmar, dropp. Och även ett annat cellgift i spruta, och jag fick börja ta mina tabletter med kortison och mot infektioner m.m.. det är över 9 olika tabletter som jag måste ta flera gånger om dagen. Den första behandlingen gick jätte bra och jag märkte inte av några bivärkningar förutom att jag inte hade någon aptit. Den 29 dec fick jag åka hem.

Och så kom nyårshelgen och jag fyllde 18 år. Men vi firade inte så mycket. Detta var inte den bästa julen ifall man säger så. Jag fick min diagnos den 23 dec, Sambons mormor dog den 24 dec och hans morbror dog den 25. Så det har bara varit fyllt med tårar. Men jag hoppas på att det nya året medför mer glädje och lycka till oss alla.

När allt detta hände så kunde jag inte tänka bara på mig själv. Stackars Doris mamma hon hade varit orolig för mig hela den där veckan och efter diagnosen fick hon reda på att hennes mor och bror hade gått bort. Det har inte varit lätt, ska jag vara ärlig så har jag inte tänk på mig själv så mycket eftersom jag vet att jag kommer att klara mig och jag lever ju med mina nära och kära runt mig. Och jag känner mig så lyckligt lottad.

Jag tror faktiskt inte att jag kan vara mer lycklig. Det räcker bara med kärleken och värmen som finns i hemmet.. Men, men nu så ska jag sluta prata .. blir bara tårögd... ska återgå till min behandling..

Den 3 jan så klippte jag mig JÄTTE KORT...... men jag passar bra i det.

Vet du vem jag ser ut som? Jag ser ut som Catwoman.. hahah

Halle Barry tror jag att hon heter..

Jag får se ifall jag får behålla håret, ännu så har jag inte märkt av något avfall. Men jag använder peruken för att vänja mig vid den... Det känns så spänt i huvudet, som om man har en håruppsättning och ska på fest.

Den 4 jan fick jag min andra behandling. Det vara bara en spruta med cellgift.

Jag har inte märkt av cellgiftet ännu så mycket förutom att svullnaden på halsen har gått ner. Vilket är jätte bra =).  Och jag har mått illa då och då, men det är inte så farligt. Annars så har jag bara ont i magen och kramper pga av kortisonet och magkatarr, men jag antar att det är vanligt.

Jag ska ha min tredje behandling nu på onsdag. Alltså den 11 jan och så är det dropp i 4 timmar. Så jag kommer att missa vissa onsdagar i skolan. Men de 2 veckorna som kommer efter har jag LEDIGT från behandlingar ska bara låta medicinen verka. Då har jag kommit halvvägs. Sedan återstår en repetition av hela denna behandling igen..

DVS jag har fått 2 behandlingar av 6..

Hoppas du har hängt med i svängarna =)

Det är några i klassen som vet om det Hanna N, Hanna F, Therese och Katrin. Men det är säkert fler som vet om det. Men som jag sa innan, jag ska läsa upp "Mitt första brev" nu på måndag så att alla vet om det.

Och när det gäller skolan så ska jag göra mitt bästa för att komma så ofta jag kan eftersom jag vill faktiskt inte missa så mycket och skolan är viktig för mig, jag tror att det är det som får mig att se framåt och att vilja göra något bra av mitt liv :D

Men under de veckorna jag har LEDIGT från behandlingen så måste jag till vårdcentralen en gång i veckan för att kolla till mina blodvärden, för att ifall de är för dåliga så måste jag vara extra noga och hålla mig lite för mig själv för att jag kommer att vara infektionskänslig. Det sista jag vill ha just nu är magsjukan eller någon annan infektion eller någon förkylning.

Du kanske undrar vart jag får mina behandlingar?

Alla operationer och den första behandlingen fick jag i Uppsala, så jag har fått pendla och spendera mycket tid på uppsalasjukhus under lovet. Men den andra behandlingen fick jag i Eskilstuna även den 3dje kommer att vara där. Så det blir inget i Nyköping. Bara ifall jag får feber någon dag eller blir dålig så måste jag åka in till sjukhuset, en liten bakterie kan påverka mig annorlunda under denna period.

Efter uppehållet av medicin så ska jag till Uppsala igen och börja om allt där igen.

Sedan får vi hoppas på att jag blir frisk..

Men jag vet att jag kommer spendera mycket tid på sjukhus under detta år. Jag måste på kontroll då och då efter avslutad behandling.

Jag hoppas jag inte har gjort någon ledsen, trots att jag vet att detta inte är ett fint resultat. Det är inte meningen att få någon att bli ledsen. Efter som jag är inte ledsen och därför ska ingen annan vara det :D

Man ska se det positivt, jag är på god väg